Långt innan nätpokerns tid spelades det första SM i poker. Turneringen kunde inte på grund av lagstiftningen avgöras inom landet. Privat anordnande av spel om pengar var, och är fortfarande, uttryckligen förbjudet, det vill säga att tillstånd för ett sådant evenemang inte kunde ges. Därav kom det sig att arrangören Raymond Kindberg tvingades organisera tävlingen i Monte Carlo. Han hade räknat med ett stort deltagarantal och trodde på att med 3 000 kronor som inköp skulle en kvarts miljon kunna delas ut i förstapris. Tyvärr kom endast 55 spelare till start och vinnaren, Göte Åhrman, fick nöja sig med 80 000 kronor.

Kollisionen i poker

Staten meddelade år 2005 att Svenska Spel fick tillstånd att anordna nätpoker efter att man i dess dotterbolag Casino Cosmopol haft poker på programmet i några år. Därmed ansåg sig bolaget inneha rätten till poker-SM och första mästerskapen i dess regi gick av stapeln året därpå. Då hade Svenska Pokerförbundet bildats två år tidigare och SM hade redan en 30-årig historia. De tre pionjärerna bakom grundandet var Ken Lennaárd, Koray Saka och Martin de Knijff. Förbundet är en ideell förening som vilken organisation som helst med den skillnaden att någon verksamhet inte kan bedrivas lagligt. Ungefär som om en fotbollsklubb i landet måste spela sina hemmamatcher i Tyskland.

Dödläge i poker-SM

I många år spelades SM i formen mörkpoker som ännu på 1970-talet var den i landet rådande varianten. Senare blev det enligt internationell tradition Texas Hold´em och andra pokertyper som spelades med mörkpoker som en av deltävlingarna. All historik från den tidiga svenska pokerutvecklingen finns nedtecknat i ”Pokerhandboken” av Dan Glimne som även getts ut på DVD. Striden om rätten att anordna poker är en ganska ogenomförbar historia så länge som svenskt spelmonopol råder. Spelarna låter sig dock inte nedslås av det då det idag är enklare och billigare att ta sig utomlands än att delta i det SM som går på svensk mark.

18 juli, 2018